Svar till Yvonne Andersson: slå vakt om den ickekonfessionella skolan

När det gäller familjepolitiken brukar KD framhålla familjens frihet men när det gäller vilka och hur olika religiösa högtider ska firas då ska tydligen staten lägga sig i. Det är nämligen ”självklart att våra barn ska möta och inandas vårt kristna kulturella arv”. Det är den offentliga skolan och lagstiftningen som ska se till att detta” inandande” sker, på skolgudstjänster, ett par gånger om året.

Detta är i alla fall vad KD-riksdagsledamoten Yvonne Andersson (YA) Fortsätt läsa

Adventsuppropet och den icke-konfessionella skolan

Delar av svensk kristenhet har på senare tid diskuterat adventsuppropet. Den kristna tidningen Dagen tog initiativet till kampanjen där man med avstamp i föreställningar om det kristna kulturarvet krävde att skolsamlingar i kyrkor ska få innehålla religiösa inslag. Snart nog skulle också tidningarna Världen idag, Dagens Seglora och Signum, från lite olika utgångspunkter, haka på kampanjen. På kort tid samlades imponerande 80 000 namnunderskrifter in som sedan överlämnades till utbildningsminister Jan Björklund. (Läs mer här)

Engagemanget för uppropet i det kristna Sverige har alltså varit enormt men en och annan kritisk röst har också hörts. Fortsätt läsa

Trött på snacket om “religionskritik”

”It’s a religion of bondage.  It’s a religion of lies and deception. It’s a religion that promotes violence.” Så beskriver den amerikanske pastorn Terry Jones ”the true nature of Islam” (se det klipp jag la ut i mitt förra blogginlägg). På hans T-shirt kan man läsa: ”Everything I ever needed to know about Islam I learned on 9/11.” Hård kritik av islam alltså, men är den korrekt, legitim, nödvändig? Är det kanske kyrkans ansvar att liksom Terry Jones avslöja och varna för islam?

En hel del kristna förkunnare och debattörer i Sverige skulle nog tycka det, de som gärna målar upp negativa bilder av islam och muslimer ungefär som Jones: islam är slaveri, lögn, bedrägeri, våld. Retoriken kan synas hård, men är absolut inte muslimfientlig, säger man, utan bara uttryck för ”religionskritik”. Det handlar om ett slags neutral, legitim granskning av en annorlunda och farlig religion.

Så kan man ju se det. Men det är flera saker som inte stämmer. Fortsätt läsa

Antimuslimism vs. All You Need is Love

Se detta videoklipp där den amerikanske pastorn Terry Jones – han som för några år sedan planerade att offentligt bränna Koranen – förklarar ”islams sanna natur”. Händelsen utspelar sig på Times Square i New York. Det intressanta i sammanhanget är inte Jones hatiska budskap utan att en frimodig kille börjar sjunga ”All You Need is Love” varpå fler och fler stämmer in. Känns hoppfullt.

Vilken av de två sidorna som möts där på Times Square speglar Jesus? Hatets budskap eller sången om kärlek? Vad mig anbelangar är svaret givet: ”Love is all you need!”

Per Hammarström

Skrönan om julgranen i Bryssel och islamiseringen

Muslimfientliga grupper säger som det är. De vågar säga det som PK-medier och mainstreampolitiker inte säger, att det pågår en smygislamisering av Europa. Att muslimerna kräver att kristna symboler ska rensas bort från det offentliga rummet samtidigt som fega europeiska politiker ger efter för att inte väcka anstöt. Som nu, när politikerna i Bryssel har beslutat att förbjuda den publika julgranen med hänvisning till att den kränker muslimer.  Denna smått sensationella julgranshistoria berättas just nu på en mängd bloggar och hemsidor. Den har tragiskt nog även letat sig in i en blogg med kristna förtecken (här).

Problemet för de ”sanningssägande” skribenterna är att affären är en skröna. Fortsätt läsa

Skolgudstjänst i moskén? Vad säger de som driver adventsuppropet?

De kristna tidningarna Dagen, Världen idag och Signum har den senaste tiden drivit adventsuppropet. Kampanjen vill slå vakt skolans möjlighet att samlas i kyrkan under ledning av en präst som förrättar bön och ger välsignelse.  Man vill alltså att skolbarnen, utan att pådyvlas en kristen tro ska, om skolan så önskar och beslutar, få delta i kristen gudstjänst i kyrka (om man med gudstjänst menar samling med psalmsång, bibelläsning, bön och välsignelse). Fortsätt läsa

Ska frikyrkliga ta avstånd från upplysningen?

Det händer att kristna ser rött när de hör ordet ”upplysningen”. Jag har åtskilliga gånger mött förkunnelse i frikyrkan där upplysningen utmålas som den stora boven, det paradigm som trängde undan det kristna paradigmet från västerlandet. Man menar att upplysningens humanism satte människan i centrum i stället för Gud och därmed bröts kristendomens och kyrkans inflytande. Den tidigare självklara bibeltron ersattes med sekulär förnuftstro. Är det kristna motståndet mot upplysningen berättigat? Nej, inte särskilt. Av flera skäl. Jag vill nämna något. Fortsätt läsa

Viktig manifestation för öppenhet och mångfald

Idag är det den 5/12. Klockan fem i tolv stod jag och huttrade av köld på torget i Härnösand tillsammans med några hundra andra på 5i12-rörelsens årliga manifestation för öppenhet och mångfald. Unga, gamla, fattiga, rika, folk från all världens hörn samlade för att hävda varje människas lika värde. Det var fruktansvärt kallt men engagemanget och glädjen värmde desto mer. Mötte flera från ”min” pingstförsamling och det kändes bra. Att som kristen finnas med i dessa sammanhang känns självklart, att jobba tillsammans med andra som verkar för fred, rättvisa och öppenhet. Fortsätt läsa

Skolavslutningar, kyrkliga privilegier och efterföljelse

Först några rader från mitt twitterflöde:

”Hur kan hela den kristna rörelsen i Sverige sitta och titta på när sekulärhumanister fullständigt lobbar sönder politisk sans och vett”

”Tror ni Skolverkets byråkrater fick ngn störning av morgonbön i skolan ;) ? Nu en ideologiproducent som *driver* sekularisering.”

”Enda tillåtna religionen i Sverige är sekularismen! Nu får det väl vara nog? Dags för civil olydnad!”

”Nu diskuteras det om eleverna ska få sjunga Stilla natt på skolavslutningen. Man tar sig för pannan. Sekulär humanism när den är som sämst.”

Det har kommit flera rätt upprörda kommentarer från kristet håll om gårdagens artikel på DN-debatt, där två representanter för Skolverket beskriver juridiska riktlinjer som utformats för skolavslutningar. Det man särskilt ifrågasätter är tolkningen av skollagens begränsningar för religiösa inslag inom ramen för obligatorisk skolundervisning. Fortsätt läsa

”Den falska fredsrörelsen” och andra profetiska budskap

Det finns en uppsjö av svenska böcker om den yttersta tiden utgivna under de senaste hundra åren. Här ett axplock av mer eller mindre fantasieggande titlar: Världsrikens undergång och Kristi återkomst, Är Rysslands växande välde vilddjuret?, Inför världens undergång, Tre minuter före midnatt, Undergång och förnyelse i den stora världskrisen, Den falska fredsrörelsen, Israel i Bibelns ljus och Atombomben men trygghet ändå. Bland författarna hittar man många i frikyrkosammanhang kända namn: Hilding Fagerberg, Erik Bernspång, Thoarlf Gilbrant, C. G. Hjelm, Florentius Hällzon, John Ongman, Samuel Sollerman och många fler. Fortsätt läsa

Samma muslimfientlighet här som där

Flera kristna debattörer har de senaste dagarna fördömt Sverigedemokraternas politik med anledning av Expressens och andra mediers avslöjanden. Det är bra. Som kristna bör vi stå i främsta ledet i kampen mot all form av främlingsfientlighet. Men jag kan inte låta bli att undra över att samma personer som för några månader sen fullkomligt sågade min, Kristian Steiners och Anders Lundbergs debattartikel i tidningen Dagen, där vi kritiserade tre muslimfientliga texter (här, här och här), publicerade på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, idag högljutt tar avstånd från Sverigedemokraterna. Samma debattörer som försvarade SEA-texternas myter om islamisering, mediernas medlöperi och politisk korrekthet har de senaste dagarna uttalat sig mot Sverigedemokraterna. Det är förstås bra, väldigt bra, att man markerar mot SD, men samtidigt förbryllande. Uppenbart är det lättare att se främlings- och muslimfientlighet hos andra än i sina egna led. Fortsätt läsa

Kristen förkunnelse om den ytterasta tiden

Förkunnelsen om den yttersta tiden diskuteras från tid till annan intensivt bland kristna. Skeptiker hävdar att läran om det eskatologiska ofta har varit överdriven, osund och vilseledande, andra hävdar att den borde vara central. Hur ska man se på dessa frågor? För att förenkla och spetsa till skulle jag vilja påstå att förkunnelsen om det eskatologiska antingen kan vara optimistisk eller pessimistisk.

Den pessimistiska varianten vill jag beskriva som en tillflyktsmodell. Fortsätt läsa

Juden som antimuslimskt verktyg

Flera opinionsundersökningar som kommit på senare tid visar på ett oroande starkt stöd för Sverigedemokraterna. Kan en del av uppgången förklaras med en tillströmning av kristna väljare? SD har gjort en del försök att fånga kristna röster men, tycks det, hittills utan större framgång. Samtidigt kanske delar av SD-retoriken skulle kunna locka konservativa kristna som drömmer om ett monokulturellt Sverige, ett ”kristet” land som det var förr, utan böneutrop och buddisttempel. Särskilt tror jag det muslimfientliga budskapet slår an en ton, inte minst när det, som hos SD, kombineras med en Israel- och judevänlig retorik.

Att kyrkfolket hävdar judarnas rätt och tar avstånd från antisemitismen är förstås rätt och riktigt – kyrkan har som bekant en hel del på sitt samvete på detta område – men inte när det sker genom att muslimer pekas ut som fiender och hot. Fortsätt läsa

Om Libanon och den globala rasordningen

Man ser dem överallt i Beirut, denna pulserande och dynamiska stad: gästarbetarna. Det är syrierna som arbetar på otaliga byggen, renhållningsarbetarna från Bangladesh, städarna från Sri Lanka, hushållsarbeterskorna och barnflickorna från olika afrikanska länder. Ju svartare, desto längre ner i den sociala hierarkin.

Samtidigt min vita dotter, bosatt i Libanon. Hon är populär, blir erbjuden jobb (då talar jag inte om städjobb), anses kunnig och välutbildad. Och när folk hör att hon kommer från Sverige! Hon är drottning, helt enkelt. Fortsätt läsa

Om hatets ideologier, påvedömet, muhammedanerna och den barmhärtiga muslimen

Man kanske kan kalla dem ”hatets ideologier”, antisemitism, islamofobi och antiziganism. Och för att ta ytterligare ett exempel, antikatolicismen, en föreställning som kanske inte är så omtalad men som har gamla anor i det protestantiska Sverige. Kärnan i hatets ideologier är enkel. Den innehåller två ingredienser: en skarp åtskillnad mellan ”vi” och ”de” samt en föreställning om att ”vi” är de goda och ”de” är de onda, ett hot och en fiende.

Som en del av ett projekt har jag gått igenom en skrift från 1800-talets mitt, en bok med anknytning till en luthersk, lågkyrklig, missionsorganisation. Fortsätt läsa

Några reflektioner om debatten som följde efter ”Främlingsfientlighet via SEA”

1.

Per Hammarström, Kristian Steiner och jag själv har skrivit under en debattartikel där vi visar på förekomsten av islamofoba idéer i texter som Mats Tunehag, f.d. ordförande, numera styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen skrivit, och som finns upplagda på alliansens officiella hemsida. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Själv blev jag överrumplad av hur upprörd den efterföljande diskussionen blivit.

Stefan Swärd svarar oss på sin blogg att vi bara kan ha ett enda syfte, nämligen att skada Evangeliska alliansen. Vidare beskriver Swärd och Stefan Gustavsson på olika håll oss och vår artikel såsom ”förrädisk” och ”ohederlig”. Mats Tunehag, som vår artikel fokuserade på, jämställer oss på SEA:s hemsida med ”en viss potentat (som) läser bibeln”. Alltså: fan själv! Fortsätt läsa

”Muslimen” som stereotyp

Några reflektioner om texten ”Finns moderat islam?” publicerad på Mats Tunehags blogg maj 2012. Tunehag är styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen och samma text, med vissa smärre förändringar, har även getts ut som officiellt nyhetsbrev av Svenska Evangeliska Alliansen, då rubricerad ”Kan man vara moderat nazist?”.

I vissa sammanhang tar man sig ofta rätten att tolka och förklara vad islam ”egentligen” är. Bilden som målas är snedvriden och generaliserande. Fortsätt läsa

Mer om bakgrunden till publiceringen av debattartikeln i Dagen

Sedan vår debattartikel publicerades i Dagen har en bitvis tuff debatt rasat. Vi som skrev artikeln har delvis, som sig bör, fått mothugg i sakfrågan men stort fokus har riktats mot våra intentioner, våra metoder och vårt kunnande. Det senare får andra bedöma, om våra metoder har jag skrivit här men när det gäller våra intentioner vill jag skriva några ord.

Det har hävdats att vi är ute för att smutskasta SEA. Nej, vi har inget emot SEA och vi har aldrig beskyllt SEA för att vara främlingsfientligt. Däremot valde vi att lyfta frågan om främlingsfientlighet i kristna sammanhang genom att rikta strålkastarljuset mot några texter SEA publicerat på sin hemsida. I grunden ställde vi en fråga till SEA:s styrelse (och nätverkssamfunden) om hur man ställer sig till det, som vi anser, främlingsfientliga innehållet i texterna.

Från SEA:s håll har man ivrigt försvarat innehållet i texterna, vilket vi naturligtvis tycker är tråkigt. Så vitt jag kunnat se är det bara styrelseledamoten Stefan Beimark, som representerar Pingströrelsen, som på Twitter på en direkt fråga skrev att han inte skulle ha skrivit under texten ”Trappan och trojkan”.

Men varför starta denna debatt nu? Varför kritisera flera år gamla texter? Flera har påpekat detta. Låt mig här skriva något om den rätt långa process som föregått det för min del mycket beslutet att publicera artikeln.

Under ett några år i slutet av 00-talet skickade Svenska Evangeliska Alliansen ett antal nyhetsbrev till alla oss som fanns upptagna på organisationens mejllista, texter med ett som jag tycket främlingsfientligt innehåll. Texterna var undertecknade av organisationens dåvarande ordförande och jag utgick från att det som uttrycktes var organisationens linje. Då jag på den tiden var pastor i ett av SEA:s nätverkssamfund, Evangeliska Frikyrkan, vände jag mig till missionsföreståndaren som även var (och är) styrelseledamot i SEA, och frågade hur detta kunde passera. Ett av mina mejl, skickat hösten 2008, avslutades så här:

”De nyhetsbrev vi diskuterade i våras ligger fortfarande ute på SEA:s hemsida, jag tänker särskilt på texterna ”Medan Europa sover” och “Kan man vara moderat nazist?”. Som pastor i en av SEA:s medlemsorganisationer skäms jag över att förknippas med den fördomsfulla omvärldsbild och människosyn som kommer till uttryck. Jag blir fortfarande lika illa berörd över de halvsanningar och konspirationstankar som torgförs, där muslimer utmålas som medvetna lögnare och ett hot mot samhället. Alltså, tacksam för svar i en viktig fråga.”

Jag fick ett visst medhåll, vi bokade ett möte men det blev tyvärr aldrig blev av. Jag fick emellertid besked om att saken skulle lyftas i styrelsen. Men därefter hörde jag inget.

Samtidigt satt Kristian Steiner och arbetade med ett forskningsprojekt om just de ovan nämnda texter och flera andra med liknande innehåll som hade publicerats som ledarartiklar i tidningen Världen idag. I sitt forskningsprojekt analyserade Steiner på ett vederhäftigt och vetenskapligt korrekt sätt ett antal ledarartiklar kunde belägga en tydlig svartmålning av muslimer och en fördomsfull bild av islam. Steiners bok gavs ut 2010, under titeln ”’Vem är min nästa?’ – Bilden av islam och muslimer i den kristna nyhetstidningen Världen idag”. Trots utgivningen, TV-inslag och någon enstaka insändare i Dagen (som mest blev en debatt om debatten) ledde inte detta till någon diskussion om synen på muslimer och islam eller prövning inom kristenheten.

I maj i år publicerade den tidigare ordföranden och nuvarande styrelseledamoten i SEA, Mats Tunehag på nytt texten ”Kan man vara moderat nazist?”, nu på sin egen blogg med rubriken “Finns moderat islam?”. Publiceringen ledde till att jag tog kontakt med SEA:s ordförande Stefan Swärd och vice ordföranden Annelie Enochson, riksdagsledamot för KD. Jag ville åter ha ett besked om var organisationen står i dessa frågor.

Under mer än två månaders tid fördes en mejlkonversation där jag förtydligade min kritik, noga beskrev den omvärldsanalys som ligger till grund för Tunehags texter. Jag hänvisade till EXPO:s genomgång av den antimuslimska miljön och till litteratur i ämnet. Etc. Jag var även involverad i en kortare skriftväxling med Mats Tunehag.

Jag hade alltså hoppats på besked om hur SEA ställer sig till texterna och framför hoppats att kunna övertyga och få ett slags offentligt uttalande. Det som uttalas offentligt bör, enligt mitt förmenande, också tas tillbaka offentligt. Jag tolkade svaren som gavs med att den linje som SEA tidigare drivit fortfarande gäller. (Och detta har så vitt jag förstått bekräftats av den pågående debatten.)

Detta ledde i sin tur till att jag tog kontakt med två mina forskarkollegor, Anders Lundberg och Kristian Steiner. Malmö högskola. Vi kände ett gemensamt ansvar att gå ut offentligt denna fråga som rör kärnan i vår kristna tro. Tillsammans sammanställde och undertecknade vi den debattartikel som publiceras i Dagen 2012-08-30.

Svar till Stefan Gustavsson

Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson  går till skarpt angrepp mot den debattartikel jag och två forskarkollegor skrivit och som publicerats i Dagen. Länk till Gustavssons blogginlägg här. Jag har skrivit ett svar på hans blogg som ”väntar på godkännande för publicering”. Under tiden kan mitt svar läsas här: (Nu finns texten också på Stefan Gustavssons blogg.)

Som en av författarna till debattartikeln i Dagen kanske jag kan ge en kort kommentar. Jag kan förstå Stefans indignation i försvaret av en organisation han är djupt engagerad i, men jag tycker att han överreagerar. Det kan slå tillbaka mot SEA.

Vi som författat artikeln lyfter fram några problematiska texter som vi menar ger uttryck för islamofobi. Det sägs att vi använder klippa-och-klistra teknik. Ja, vad ska vi göra? Vi kan ju inte återge de texter vi granskar i sin helhet. Vi försöker, så sakligt som möjligt, beskriva den bild av muslimer och islam som målas upp i de här texterna. Citaten använder vi för att illustrera och ge exempel. Det är väl så man rimligtvis måste jobba.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning om texternas innehåll kan förstås läsa själv. Här finns länkar Det står naturligtvis var och en fritt att tolka texterna på ett annat sätt än vi gör. Men vi kan inte få det till något annat än att texterna framställer muslimerna som lögnare och bedragare. Det sägs att det pågår en islamisering av Europa, att politikerna blundar på grund av politisk korrekthet och att medier är medlöpare. Vidare sägs att det finns en trojka bestående av ”fundamentalistiska sekularister, homosexuella lobbygrupper och islamister” som agerar gemensamt för att diskriminera och förfölja kristna. I samma text kopplas muslimerna ihop med nazisterna; enligt texten ska dessa ingå i en “allians”.

Stefan kallade vår debattartikel “unken”. Ja, jag vet inte, men “unken” är snarare ett epitet jag skulle vilja koppla till den här typen av uppfattningar.

Det hade varit intressant att höra hur SEA:s ledning ställer sig till just dessa texter. Det var den frågan vi ställde i vår artikel. Men det kanske kommer i morgondagens debattartikel i Dagen eller kanske här på Stefans blogg.

Jag vet att SEA står upp för goda värden och vi behövs alla i kampen mot främlingsfientlighet och rasism. Jag är själv i grunden positiv till mycket av det arbete SEA gör. Men jag har stora problem med att man ger legitimitet åt den här typen av åsikter.

Per Hammarström

Svar till Stefan Swärd

Ordföranden i Svenska Evangeliska Alliansen, Stefan Swärd,  skriver ett skarpt inlägg på sin blogg om debattartikeln Främlingsfientlighet via SEA, publicerad i Dagen. Här är kommentaren jag lämnade på Stefans blogg:

Som en av författarna till debattartikeln får jag kanske komma med några invändningar. Jag ber dig först att skruva ner tonläget en aning. Du har knappast mer rätt för att du tar i så fruktansvärt. Låt oss i stället  föra en sansad debatt i ett viktigt ämne.

Låt mig klargöra att vi som skrivit artikeln inte har något horn i sidan till SEA eller till någon enskild styrelsemedlem. Det vi däremot tycker väldigt illa om är främlingsfientlighet och islamofobi och när sådana texter finns på SEA:s hemsida och när enskilda styrelsemedlemmar går ut med främlingsfientliga texter på sin blogg, ja, då tycker vi att frågan kan vara värd att diskutera.

Jag vet att du är engagerad i frågor om mänskliga rättigheter, har stått upp mot främlingsfientlighet i olika sammanhang och arbetet för en generös flyktingpolitik. Detta är uppskattat men därför är det desto mer förvånande att du så tydligt försvarar de texter vi kritiserar i debattartikeln.

Vi gör inga anspråk på att ge något slags en helhetsbild av SEA:s syn på frågor som har med islam och muslimer att göra. Vi valde att plocka fram tre texter, skrivna av SEA:s tidigare ordförande och nuvarande styrelsemedlem Mats Tunehag. Texterna ligger ute på Alliansens hemsida. Den som vill ha länkarna och själva läsa texterna kan gå [hit]. Jag blir inte riktigt klok på om du anser att dessa texter uttrycker SEA:s nuvarande ståndpunkt eller om ni har ändrat er. Den frågan bör du svara på.

För faktum kvarstår, i dessa texter framställs muslimerna som lögnare och bedragare. Det sägs att det pågår en islamisering av Europa, att politikerna blundar på grund av politisk korrekthet och att medier är medlöpare. Vidare sägs att det finns en trokja bestående av ”fundamentalistiska sekularister, homosexuella lobbygrupper och islamister” som agerar gemensamt för att diskriminera och förfölja kristna. I samma text kopplas muslimerna ihop med nazisterna; enligt texten ska dessa ingå i en ”allians”. Det är förstås bisarrt. Var och en kan läsa texterna och konstatera att jag återger innehållet på ett korrekt sätt.

Jag tror naturligtvis inte att du står för dessa åsikter men jag ser det som problematiskt att du inte tar ett tydligt avstånd från den här typen av högerpropaganda. Om du och SEA vill vara trovärdiga i dessa frågor tycker jag att ni borde göra upp med denna antimuslimska agenda ni förde under en period och därtill ta en diskussion i styrelsen om hur enskilda styrelsemedlemmar uttalar sig om muslimer idag.