Rasism med ekon från kolonialismen

Idag publicerar tidningen Dagen min insändare Det finns en vardagsrasism. Den är ett svar på Alf Ronnbys inlägg  publicerad i Dagen 2013-02-12. Ronnby, docent i socialt arbete och debattör som bland annat varnat för faran med det multikulturella samhället (här en länk till hans bok Smygande islamismen), menar att det är fel av de politiskt korrekta att ifrågasätta rasistiska stereotyper, som bilderna av svarta i seriealbumet Tintin i Kongo, Black-face figuren i Lilla hjärtat och den numera berömda bortklippta dockan i Kalle Ankas jul.  Han påstår att de politiskt korrekta både saknar humor och historiskt perspektiv. De ”ägnar sig, liksom i forna Sovjetunionen, åt historierevisionism” och är därmed ”auktoritära och förtryckande”.

I min replik bemöter jag en del av dessa, enligt min mening, fullkomligt bisarra påståenden. Jag gör det framför allt genom att kort beskriva en del av den historiska bakgrunden till de rasistiska bilder som etablerats i västerlandet och som också finns i vår egen omgivning. Jag efterlyser ett sansat samtal om våra kategoriseringar och bilder av ”den andre”.

Ytterligare några saker som inte fick plats i insändaren. Ronnby säger de ”politiskt korrekta saknar historiskt perspektiv. Det är tvärt om han som saknar detta. Som många andra debattörer i denna debatt, förbiser Ronnby det koloniala arv som ligger bakom stereotyperna. Därtill hans påstående om att de ”politiskt korrekta” ägnar sig åt historierevisionism. Fullkomligt obegripligt. På vilket sätt reviderar man historien genom att ifrågasätta den bild av svarta som exempelvis finns i Tintin i Kongo? Man undrar om Ronnby vet vad begreppet står för överhuvudtaget.

Också märkligt att Ronnby försvarar de rasistiska stereotyperna med hänvisning till humor. Jag är övertygad om att de flesta idag tar avstånd från de tidigare så populära judeskämten, där judarna ”humoristiskt” framställdes som giriga och ohederliga ockrare, som smutsiga och hämndgiriga. Rätt vanliga i svensk skämtpress från 1900-talets första decennier såväl som i nazistiska tabloider. Vem skulle idag, med facit i hand, kräva att få skämta om judar utan att bli påhoppad av de ”politiskt korrekta”? Möjligen ett gäng nazister. Samtidigt kräver Ronnby, tillsammans med en indignerad opinion, rätten att uttrycka ”skämtsamma” stereotyper om svarta.

Visst har man rätt att vara både antisemit och rasist. Och att dra ett skämt om en ”jude” eller en ”neger” då och då. För min del betackar jag mig för den typen av humor. Och är fortsatt beredd att säga emot och ta kampen mot rasismen.

Per Hammarström

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>