Juden verboten!

På Yad Vashem i Jerusalem finns ett foto från Nazityskland. På fotot syns ett stängsel där det hänger en skylt med texten ”Juden verboten!”. Innanför stängslet syns ett altare med ett krucifix. Judar tilläts alltså inte att gå in till en plats där tanken var att besökaren andaktsfullt skulle betrakta – en jude. I den Nazianstrukna kyrkan gjordes inte kopplingen att Jesus, den man bekände världens frälsare, tillhörde samma folk som betraktades som världens avskum.

Ibland har det som ett slags försvar hävdats att kyrkan visserligen stod för en tveksam antijudaism, ett avståndstagande från judendomen som religion, men man var svurna motståndare till nazisternas antisemitism, det vill säga avståndstagandet från judarna som ras.

Ett herdabrev skrivet av biskopen i Linz Johannes Maria Gföllner, publicerat 1935 då Tredje rikets förföljelse av judar var igång på allvar, är ett exempel på att distinktionen mellan antijudaism och antisemitism är problematisk. Gföllner framhåller judarnas skadliga inflytande över i stort sett alla samhällsområden. Tidningarna är fulla av materialistiskt och liberalt stoff som primärt har judendomen som källa och som förgiftar den kristna själen, skriver han. ”Det är inte bara legitimt att strida för att få ett slut på judendomens fördärvliga inflytande, det är faktiskt en plikt och samvetsfråga för varje upplyst kristen.” Därpå uttrycks en förhoppning om att arier och kristna måtte inse de faror som hotar genom den judiska anden och kämpa ner dem. Inte den judiska religionen – den judiska anden.

Tanken på en judisk ras var inte ny inom kyrkan. Tänk bara på Limpiea de Sangre-principen, formulerad i det medeltida katolska Spanien, där man delade upp befolkningen i ”gamla kristna” och ”nya kristna”, motsvarande kristna och döpta judar/deras efterkommande. De senare jagades av inkvisitionen och diskriminerades socialt och rättsligt, också när generationer gått sedan konversionen. Spanien krävde alltså redan från medeltiden och framåt ”rent blod” och införde en rangordning där ”trefjärdedels”, ”halv” och ”kvarts” ingick.

Ett annat exempel. I en katolsk tidskrift från slutet av 1800-talet, Civiltà Cattolica, ledande jesuitisk, hävdas att judendom inte bara är en religion som, katolicism eller protestantism, utan en ras, ett folk och en nation. Judarna är inte bara judar genom sin tro utan genom sin ras.

Jag skulle kunna ge fler exempel från historien. Men idag, 70 år efter Förintelsen, har vi plockat ner Juden verboten-skylten? Fortsätter vi dra upp en skiljelinje mellan Jesus och judarna/judendomen? Har vi gjort upp med den icke-judiske Jesus? Jag är inte helt säker.

Den judiske teologen Susannah Heschel har sagt: ”Ju tydligare man kan framställa Jesus som den jude han var, desto mer kommer kristna att respektera judendomen”. Men så har det tyvärr inte varit, fortsätter hon. ”Kristna har haft en annan agenda. För dem har det varit så att ju mer judisk Jesus har visat sig vara, desto mindre nyskapande och unik har han framstått.”

Referenser:
Cymet, David, History vs. apologetics: the Holocaust, the Third Reich, and the Catholic Church, 2010
Skarsune, Oskar, In the Shadow of the Temple. Jewish Influences on Early Christianity, 2002

Läs om Minnesdagen för Förintelsens offer här och här.

Per Hammarström

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>