Världslig makt eller ödmjukt tjänande?

I Bibeln, både i Gamla och Nya testamentet, finns bilder av Gud som kärleksfull, självutlämnande och tjänande. Det här kan man se när man betraktar Jesus. Han kom inte för att skaffa sig tjänare och rikedomar, inte för att samla ihop en armé och bygga ett världsligt rike. Han kom för att uppsöka den som gått förlorad, ge liv, bryta ner förtryckande strukturer. Han avvisade erbjudandet om världslig makt. Hans Rike är inte av denna världen. Hans makt är annorlunda, sprungen ur det ödmjuka tjänandet.

Under Konstantin den stores tid, på 300-talet, sägs det att Gudsbilderna förändrades. Jesus började framställas som den himmelske kejsaren, fursten i toppen av hierarkin. Varför? Därför att Jesusrörelsen hade gått från att vara en tjänande kraft i samhällets marginal till att bli den statsbärande Kyrkan, den Kyrka som legitimerade statens makt och förtryck. Kyrkliga ledare omfamnade med glädje den nya privilegierade ställningen och världsliga makten. Det kors som varit en symbol för ödmjukhet, tjänande och försoning blev en symbol för makt, stat, militär styrka och dödande av fiender.

Alliansen mellan kyrka och stat gjorde den officiella kristendomen till den enda tillåtna religion.  Hedendomen utplånades, kristna ”heretiker” likaså. Den enda rätta tron fastställdes på kejsarens initiativ. Undantagna var judarna. Marginaliserade och förföljda men tillåtna att finnas kvar som ett avskräckande exempel, en negativ motbild för en triumfatorisk kyrka att spegla sig i.

Länge nog har Konstantins paradigm härskat och alliansen mellan kyrka och stat. Men tiderna har förändrats och nu lever vi i en tid med religionsfrihet, pluralism och mångfald. Det finns kristna som verkar sörja det och se med saknad tillbaka på den tid då prästerna hade furstarnas öra, kyrkan hade inflytande och människor regelbundet gick till den byggnad som kallas kyrka. Somliga tycks vara upptagna med tanken på makt, inflytande och ”kristna” nationer. Åtrår man den makt Jesus sa nej till när han frestades och valde en annan väg?

Just nu, i denna post-kristna tid, får vi som vill vara en del av Jesusrörelsen göra det Jesus gjorde, inta platsen i marginalen och gå tjänandets väg. Tillsammans med varandra och tillsammans med Jesus manifestera det Rike som finns till för de utstötta och små och den kraft som ger syn till de blinda, löser de fångna, bryter ner orättvisor och skapar fred.

Fördjupning: Stuart Murrays bok Radikalt lärjungaskap. Med inspiration från anabaptismen. Läs om boken här på Barnabasbloggen

Läs också vår slutreplik i debatten om Adventsuppropet: Ett annat sätt att se på makt

Per Hammarström

 

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>