Kategori: Främlingsfientlighet

Gud eller kejsaren?

”I en nationalistisk tid dyrkar samhällen sig själva skamlöst och öppet” (Ernst Gellner i Stat, nation, nationalism)

Nationalismen är religion, politisk religion. I en nationalistisk tid dyrkas Nationen, Folket, Traditionerna, Kulturen, Flaggan, Historien, Kungahuset eller Presidentämbetet, allt i en salig blandning av myt och verklighet. Politiskt kräver Nationalismen att det folk som konstituerar staten ska härska och dominera på alla nivåer. Nationalismen exkluderar de avvikande men tvångsansluter också alla som anses tillhöra folket och kräver deras lojalitet, uppmärksamhet, känsla, identitet och hyllningar genom ritualer, fester och firande.

De första århundradenas kristna vägrade delta sin tids statsritualer, hyllningarna som Imperiet krävde. De vägrade offra till kejsaren och ansågs därför (med rätt) avvikande och illojala. De hade en annan lojalitet som uttrycktes i den oerhört radikala bekännelsen: Jesus är Herre!

En radikal och progressiv kristen rörelse idag genomskådar myten om Nationen och vägrar underkasta sig. Konservativa kristna däremot tycks angelägna att visa sin lojalitet med Nationen, flaggan, kungahuset och andra nationella symboler. Det är inte svårt att gräva fram exempel på den starka identifikationen med Nationen.

Varför då delta i detta offer till kejsaren? Förutom vanans makt tror jag de vägleds av myten om den Kristna Nationen. Ungefär så här: eftersom Nationen vilar på kristna värderingar, korset är flaggan är tecknat på flaggan och kyrkan traditionellt haft stort inflytande sägs Nationen vara ”kristen”. Därför ska den vördas.

Det vi har att förhålla oss till är att kristendomen, allt sedan Konstantins dagar, använts för att legitimera statlig makt. Mussolini och Franco gjorde det förvisso, men även betydligt beskedligare nationalismer. Nationens påklistrade dyrkan av Gud har i själva verket varit, som den judisk-tjeckiske socialantropologen Ernest Gellner mycket riktigt skrev, en skamlös dyrkan av det egna samhället. Därför, i en tid då nationalistiska och främlingsfientliga krafter rör på sig och på nytt försöker kidnappa kristendomen, åter till bekännelsen: Jesus – inte kejsaren – är Herre!

Per Hammarström

Hur tänkte dom där?

Idag skriver Jonthan Lehman en krönika på Expo-idag om förintelseförnekaren Åke Sandin, tidigare bland annat ordförande för Svenska freds. Sandins antisemitiska uttalanden har länge varit väl kända och omdebatterade, åtminstone sedan slutet av 1990-talet. Efter kritik från Svenska Freds nuvarande ordförande Anna Ek har nu Sandin bestämt sig för att lämna Svenska Freds, se här.

Så sent som 2010 prisas samma Sandin av Ickevåldsfonden med Sveriges kristna råd som huvudman. Priset delades ut i Storkyrkan av ärkebiskop Anders Wejryd. ”Åkes livsgärning för fred prisas” heter det på SKR:s hemsida. Man undrar hur dom tänkte där. Enda rätta vore att återkalla priset.

Men å andra sidan kan det vara svårt eftersom Ickevåldsfonden lades ner 2010. Vore i vart fall kul att höra hur den styrelse och/eller det råd som beslutade om pristagarna (här) tänkte.

STOPPA REVA! FÖR EN HUMAN FLYKTINGPOLITIK!

Ingen kan ha undgått de senaste dagarnas debatt om myndigheternas REVA-projekt. Protesterna växer, även från kyrkhåll. En ledare i Sändaren uppmanar till helig vrede. ” Låt oss hoppas att kyrkorna i Sverige ännu en gång, precis som för åtta år sen i Påskuppropet för en human flyktingpolitik bestämmer sig för att agera. Vi behöver igen kyrkornas heliga vrede över en av vår tids största orättvisor.” Hasse Boström tar också upp frågan i en ledare i Dagen, kanske inte i lika skarpa ordalag, men han kräver bland annat amnesti för flyktingar. Helt rätt, om du frågar mig.

Så vitt jag har kunnat se har inga uttalanden kommit från officiellt samfundshåll, även om GF:s kyrkoledare Lasse Svensson och Lunds biskop Antje Jackelén fanns med bland undertecknarna till den debattartikel som Aftonbladet publicerade förra veckan. Det återstår att se hur kyrkorna, Sveriges Kristna Råd och andra kristna organisationer kommer hantera frågan. Man skulle vilja se ett brinnande engagemang för en schysst flyktingpolitik.

Lördagen den 9 mars kommer en demonstration hållas i Kungsträdgården, Stockholm, mot utvisningar och REVA. Förhoppningsvis kommer kyrkfolket finnas med bland de protesterande. Mer information om demonstrationen: här och här. Väl mött!

Uppdatering: Det har trätt fram en del folk som drabbats av REVA.

Läs Jaminas berättelse och Johannas berättelse

Per Hammarström

Rasism med ekon från kolonialismen

Idag publicerar tidningen Dagen min insändare Det finns en vardagsrasism. Den är ett svar på Alf Ronnbys inlägg  publicerad i Dagen 2013-02-12. Ronnby, docent i socialt arbete och debattör som bland annat varnat för faran med det multikulturella samhället (här en länk till hans bok Smygande islamismen), menar att det är fel av de politiskt korrekta att ifrågasätta rasistiska stereotyper, som bilderna av svarta i seriealbumet Tintin i Kongo, Black-face figuren i Lilla hjärtat och den numera berömda bortklippta dockan i Kalle Ankas jul.  Han påstår att de politiskt korrekta både saknar humor och historiskt perspektiv. De ”ägnar sig, liksom i forna Sovjetunionen, åt historierevisionism” och är därmed ”auktoritära och förtryckande”.

I min replik bemöter jag en del av dessa, enligt min mening, fullkomligt bisarra påståenden. Fortsätt läsa

Juden verboten!

På Yad Vashem i Jerusalem finns ett foto från Nazityskland. På fotot syns ett stängsel där det hänger en skylt med texten ”Juden verboten!”. Innanför stängslet syns ett altare med ett krucifix. Judar tilläts alltså inte att gå in till en plats där tanken var att besökaren andaktsfullt skulle betrakta – en jude. I den Nazianstrukna kyrkan gjordes inte kopplingen att Jesus, den man bekände världens frälsare, tillhörde samma folk som betraktades som världens avskum.

Ibland har det som ett slags försvar hävdats att kyrkan visserligen stod för en tveksam antijudaism, ett avståndstagande från judendomen som religion, men man var svurna motståndare till nazisternas antisemitism, det vill säga avståndstagandet från judarna som ras. Fortsätt läsa

Svar till Yvonne Andersson: slå vakt om den ickekonfessionella skolan

När det gäller familjepolitiken brukar KD framhålla familjens frihet men när det gäller vilka och hur olika religiösa högtider ska firas då ska tydligen staten lägga sig i. Det är nämligen ”självklart att våra barn ska möta och inandas vårt kristna kulturella arv”. Det är den offentliga skolan och lagstiftningen som ska se till att detta” inandande” sker, på skolgudstjänster, ett par gånger om året.

Detta är i alla fall vad KD-riksdagsledamoten Yvonne Andersson (YA) Fortsätt läsa

Trött på snacket om “religionskritik”

”It’s a religion of bondage.  It’s a religion of lies and deception. It’s a religion that promotes violence.” Så beskriver den amerikanske pastorn Terry Jones ”the true nature of Islam” (se det klipp jag la ut i mitt förra blogginlägg). På hans T-shirt kan man läsa: ”Everything I ever needed to know about Islam I learned on 9/11.” Hård kritik av islam alltså, men är den korrekt, legitim, nödvändig? Är det kanske kyrkans ansvar att liksom Terry Jones avslöja och varna för islam?

En hel del kristna förkunnare och debattörer i Sverige skulle nog tycka det, de som gärna målar upp negativa bilder av islam och muslimer ungefär som Jones: islam är slaveri, lögn, bedrägeri, våld. Retoriken kan synas hård, men är absolut inte muslimfientlig, säger man, utan bara uttryck för ”religionskritik”. Det handlar om ett slags neutral, legitim granskning av en annorlunda och farlig religion.

Så kan man ju se det. Men det är flera saker som inte stämmer. Fortsätt läsa

Antimuslimism vs. All You Need is Love

Se detta videoklipp där den amerikanske pastorn Terry Jones – han som för några år sedan planerade att offentligt bränna Koranen – förklarar ”islams sanna natur”. Händelsen utspelar sig på Times Square i New York. Det intressanta i sammanhanget är inte Jones hatiska budskap utan att en frimodig kille börjar sjunga ”All You Need is Love” varpå fler och fler stämmer in. Känns hoppfullt.

Vilken av de två sidorna som möts där på Times Square speglar Jesus? Hatets budskap eller sången om kärlek? Vad mig anbelangar är svaret givet: ”Love is all you need!”

Per Hammarström

Skrönan om julgranen i Bryssel och islamiseringen

Muslimfientliga grupper säger som det är. De vågar säga det som PK-medier och mainstreampolitiker inte säger, att det pågår en smygislamisering av Europa. Att muslimerna kräver att kristna symboler ska rensas bort från det offentliga rummet samtidigt som fega europeiska politiker ger efter för att inte väcka anstöt. Som nu, när politikerna i Bryssel har beslutat att förbjuda den publika julgranen med hänvisning till att den kränker muslimer.  Denna smått sensationella julgranshistoria berättas just nu på en mängd bloggar och hemsidor. Den har tragiskt nog även letat sig in i en blogg med kristna förtecken (här).

Problemet för de ”sanningssägande” skribenterna är att affären är en skröna. Fortsätt läsa

Skolgudstjänst i moskén? Vad säger de som driver adventsuppropet?

De kristna tidningarna Dagen, Världen idag och Signum har den senaste tiden drivit adventsuppropet. Kampanjen vill slå vakt skolans möjlighet att samlas i kyrkan under ledning av en präst som förrättar bön och ger välsignelse.  Man vill alltså att skolbarnen, utan att pådyvlas en kristen tro ska, om skolan så önskar och beslutar, få delta i kristen gudstjänst i kyrka (om man med gudstjänst menar samling med psalmsång, bibelläsning, bön och välsignelse). Fortsätt läsa

Viktig manifestation för öppenhet och mångfald

Idag är det den 5/12. Klockan fem i tolv stod jag och huttrade av köld på torget i Härnösand tillsammans med några hundra andra på 5i12-rörelsens årliga manifestation för öppenhet och mångfald. Unga, gamla, fattiga, rika, folk från all världens hörn samlade för att hävda varje människas lika värde. Det var fruktansvärt kallt men engagemanget och glädjen värmde desto mer. Mötte flera från ”min” pingstförsamling och det kändes bra. Att som kristen finnas med i dessa sammanhang känns självklart, att jobba tillsammans med andra som verkar för fred, rättvisa och öppenhet. Fortsätt läsa

Samma muslimfientlighet här som där

Flera kristna debattörer har de senaste dagarna fördömt Sverigedemokraternas politik med anledning av Expressens och andra mediers avslöjanden. Det är bra. Som kristna bör vi stå i främsta ledet i kampen mot all form av främlingsfientlighet. Men jag kan inte låta bli att undra över att samma personer som för några månader sen fullkomligt sågade min, Kristian Steiners och Anders Lundbergs debattartikel i tidningen Dagen, där vi kritiserade tre muslimfientliga texter (här, här och här), publicerade på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, idag högljutt tar avstånd från Sverigedemokraterna. Samma debattörer som försvarade SEA-texternas myter om islamisering, mediernas medlöperi och politisk korrekthet har de senaste dagarna uttalat sig mot Sverigedemokraterna. Det är förstås bra, väldigt bra, att man markerar mot SD, men samtidigt förbryllande. Uppenbart är det lättare att se främlings- och muslimfientlighet hos andra än i sina egna led. Fortsätt läsa

Om hatets ideologier, påvedömet, muhammedanerna och den barmhärtiga muslimen

Man kanske kan kalla dem ”hatets ideologier”, antisemitism, islamofobi och antiziganism. Och för att ta ytterligare ett exempel, antikatolicismen, en föreställning som kanske inte är så omtalad men som har gamla anor i det protestantiska Sverige. Kärnan i hatets ideologier är enkel. Den innehåller två ingredienser: en skarp åtskillnad mellan ”vi” och ”de” samt en föreställning om att ”vi” är de goda och ”de” är de onda, ett hot och en fiende.

Som en del av ett projekt har jag gått igenom en skrift från 1800-talets mitt, en bok med anknytning till en luthersk, lågkyrklig, missionsorganisation. Fortsätt läsa

Några reflektioner om debatten som följde efter ”Främlingsfientlighet via SEA”

1.

Per Hammarström, Kristian Steiner och jag själv har skrivit under en debattartikel där vi visar på förekomsten av islamofoba idéer i texter som Mats Tunehag, f.d. ordförande, numera styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen skrivit, och som finns upplagda på alliansens officiella hemsida. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Själv blev jag överrumplad av hur upprörd den efterföljande diskussionen blivit.

Stefan Swärd svarar oss på sin blogg att vi bara kan ha ett enda syfte, nämligen att skada Evangeliska alliansen. Vidare beskriver Swärd och Stefan Gustavsson på olika håll oss och vår artikel såsom ”förrädisk” och ”ohederlig”. Mats Tunehag, som vår artikel fokuserade på, jämställer oss på SEA:s hemsida med ”en viss potentat (som) läser bibeln”. Alltså: fan själv! Fortsätt läsa

”Muslimen” som stereotyp

Några reflektioner om texten ”Finns moderat islam?” publicerad på Mats Tunehags blogg maj 2012. Tunehag är styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen och samma text, med vissa smärre förändringar, har även getts ut som officiellt nyhetsbrev av Svenska Evangeliska Alliansen, då rubricerad ”Kan man vara moderat nazist?”.

I vissa sammanhang tar man sig ofta rätten att tolka och förklara vad islam ”egentligen” är. Bilden som målas är snedvriden och generaliserande. Fortsätt läsa