Kategori: Islamofobi

Islam som betydelsebärande negation

Marcus Birro, hyllad av kristna i mitt facebook-flöde och utnämnd till årets kristna förebild av Dagen, har i dagarna deltagit en pod tillsammans med bland annat Ingrid Carlqvist. Där uttrycker han sig både antimuslimskt och instämmer i det som Carlqvist säger om islam, bland annat att islam är en barbarisk religion och att den till 98 % är en totalitär ideologi.

Men det som gör mig speciellt beklämd som kristen är att kristendomen framställs som islams motpol. Bland annat säger Carlqvist att kristendom till skillnad från islam är god och civiliserad. Jag tror att det är ett vanligt resonemang i kyrkan, att ställa ”islam” mot ”kristendom”. Många upplever att de behöver en betydelsebärande negation för att definiera sig själv, ”vi” är inte som ”de andra”. De andra är onda alltså är vi goda, de andra är barbariska alltså är vi civiliserade, de andra är regelstyrda medan vår tro kommer från hjärtat. Det här är inte första gången kristna har använt sig av den här typ konstruktioner. I 2000 år har judar haft liknande funktion i den kristna världsbilden. Judarna har framställts som snikna, lögnaktiga och orena medan kyrkan representerade det motsatta. Den bilden av judar har lett till oerhörda förföljelser och utbredd antisemitism i Europa.

Hur kan vi som kristna tillåta att det händer igen men denna gång med muslimer som motpol istället för judar? Vi som kristna borde istället för att utsätta andra för rasism, fördomar och förföljelser stå upp för varje människas värde och döma varje människa för vad den gör inte vilken religion den tillhör. Själv känner jag ett stort släktskap med många muslimer, vi delar erfarenheter om hur det är att vara troende och människa. Vi är medmänniskor helt enkelt. Gud är större än att vi kristna ska behöva definiera oss genom att hata och se ner på andra.

Ylva Hammarström

Birro och motsättningen mellan kristna och muslimer

I mitt facebook-flöde har Marcus Birros krönika om kristna som förföljs delats flitigt de senaste dagarna. Ofta med uppmuntrande hejarop och instämmanden. Jag har inga intentioner att säga emot att kristna förföljs, men sättet Birro gör det på lämnar mig med en obehaglig känsla och jag kan inte låta bli att undra att de av mina vänner och bekanta som delar krönikan har läst mer än rubriken.

Birro inleder med att skriva att det ”lättare att måla naglarna i regnbågsfärger och slåss för de homosexuella i Ryssland” än att kämpa för det förföljda kristna. Även om han skriver att det inte är något fel i att kämpa för homosexuellas rättigheter känns det som en onödig markering och dessutom felaktig. För de som kämpar för homosexuellas rättigheter i Ryssland är det inte lätt. För Emma Green-Tregaro var det nog betydligt svårare att protestera genom att måla naglarna än det var för Birro att skriva och publicera sin krönika.

Birro skriver om de kristnas situation att ”det är inget annat än ett muslimskt korståg mot kristna i Mellanöstern” fortsätter ”jag menar att det inte går att prata eller skriva om detta utan att också lyfta fram det faktum att det ofta är muslimer som fördriver dessa hundratals miljoner kristna.” Här väljer Birro att enbart lyfta fram en del av sanningen. Det är inte bara i ”muslimska” länder som kristna förföljs. I Kina, som inte är ett land med en muslimsk diktatur, förföljs kristna. Liksom i Ryssland som är ett ”kristet” land. Och i länder där kristna förföljs, förföljs även andra grupper. I till exempel Syrien förföljs även kurder.

Problemet med Birros krönika är mitt tycke den uppdelning han gör mellan kristna och muslimer. Konflikterna handlar mer om politik än religion men ändå vill Birro få det till ett religionskrig. Det är fel och onödigt. Genom sin krönika skriver Birro in sig i en antimuslimsk ideologi som vill framställa islam som en förtryckande religion. Muslimska minoriteter förföljs också i till exempel Burma. Det gör det tydligt att det inte handlar om kristna mot muslimer, det handlar snarare om förtryck av minoriteter och oliktänkande.

När han dessutom påstår att ingen i Sverige vågar skriva om förföljelsen av kristna på grund av att det inte är ”politiskt korrekt” är det en uppenbar osanning. Det har skrivits om förföljelsen av kristna i några av våra största dagstidningar.

Det gör mig upprörd att Birro istället för att ta denna viktiga fråga på allvar och solidarisera och hjälpa de kristna som blir förföljda i världen väljer att vända det emot en annan grupp och svartmåla dem. Människor med olika religiös bakgrund blir förföljda och det är något vi måste kämpa mot. Jag vill kämpa för kristnas rättighet att utöva sin religion. Men jag vill också kämpa för muslimers rättigheter, för som Birro säger, det som händer dem händer också mig..

Ylva Hammarström

Se även artikel i Dagen här.

Trött på snacket om “religionskritik”

”It’s a religion of bondage.  It’s a religion of lies and deception. It’s a religion that promotes violence.” Så beskriver den amerikanske pastorn Terry Jones ”the true nature of Islam” (se det klipp jag la ut i mitt förra blogginlägg). På hans T-shirt kan man läsa: ”Everything I ever needed to know about Islam I learned on 9/11.” Hård kritik av islam alltså, men är den korrekt, legitim, nödvändig? Är det kanske kyrkans ansvar att liksom Terry Jones avslöja och varna för islam?

En hel del kristna förkunnare och debattörer i Sverige skulle nog tycka det, de som gärna målar upp negativa bilder av islam och muslimer ungefär som Jones: islam är slaveri, lögn, bedrägeri, våld. Retoriken kan synas hård, men är absolut inte muslimfientlig, säger man, utan bara uttryck för ”religionskritik”. Det handlar om ett slags neutral, legitim granskning av en annorlunda och farlig religion.

Så kan man ju se det. Men det är flera saker som inte stämmer. Fortsätt läsa

Antimuslimism vs. All You Need is Love

Se detta videoklipp där den amerikanske pastorn Terry Jones – han som för några år sedan planerade att offentligt bränna Koranen – förklarar ”islams sanna natur”. Händelsen utspelar sig på Times Square i New York. Det intressanta i sammanhanget är inte Jones hatiska budskap utan att en frimodig kille börjar sjunga ”All You Need is Love” varpå fler och fler stämmer in. Känns hoppfullt.

Vilken av de två sidorna som möts där på Times Square speglar Jesus? Hatets budskap eller sången om kärlek? Vad mig anbelangar är svaret givet: ”Love is all you need!”

Per Hammarström

Skrönan om julgranen i Bryssel och islamiseringen

Muslimfientliga grupper säger som det är. De vågar säga det som PK-medier och mainstreampolitiker inte säger, att det pågår en smygislamisering av Europa. Att muslimerna kräver att kristna symboler ska rensas bort från det offentliga rummet samtidigt som fega europeiska politiker ger efter för att inte väcka anstöt. Som nu, när politikerna i Bryssel har beslutat att förbjuda den publika julgranen med hänvisning till att den kränker muslimer.  Denna smått sensationella julgranshistoria berättas just nu på en mängd bloggar och hemsidor. Den har tragiskt nog även letat sig in i en blogg med kristna förtecken (här).

Problemet för de ”sanningssägande” skribenterna är att affären är en skröna. Fortsätt läsa

Samma muslimfientlighet här som där

Flera kristna debattörer har de senaste dagarna fördömt Sverigedemokraternas politik med anledning av Expressens och andra mediers avslöjanden. Det är bra. Som kristna bör vi stå i främsta ledet i kampen mot all form av främlingsfientlighet. Men jag kan inte låta bli att undra över att samma personer som för några månader sen fullkomligt sågade min, Kristian Steiners och Anders Lundbergs debattartikel i tidningen Dagen, där vi kritiserade tre muslimfientliga texter (här, här och här), publicerade på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, idag högljutt tar avstånd från Sverigedemokraterna. Samma debattörer som försvarade SEA-texternas myter om islamisering, mediernas medlöperi och politisk korrekthet har de senaste dagarna uttalat sig mot Sverigedemokraterna. Det är förstås bra, väldigt bra, att man markerar mot SD, men samtidigt förbryllande. Uppenbart är det lättare att se främlings- och muslimfientlighet hos andra än i sina egna led. Fortsätt läsa

Juden som antimuslimskt verktyg

Flera opinionsundersökningar som kommit på senare tid visar på ett oroande starkt stöd för Sverigedemokraterna. Kan en del av uppgången förklaras med en tillströmning av kristna väljare? SD har gjort en del försök att fånga kristna röster men, tycks det, hittills utan större framgång. Samtidigt kanske delar av SD-retoriken skulle kunna locka konservativa kristna som drömmer om ett monokulturellt Sverige, ett ”kristet” land som det var förr, utan böneutrop och buddisttempel. Särskilt tror jag det muslimfientliga budskapet slår an en ton, inte minst när det, som hos SD, kombineras med en Israel- och judevänlig retorik.

Att kyrkfolket hävdar judarnas rätt och tar avstånd från antisemitismen är förstås rätt och riktigt – kyrkan har som bekant en hel del på sitt samvete på detta område – men inte när det sker genom att muslimer pekas ut som fiender och hot. Fortsätt läsa

Om hatets ideologier, påvedömet, muhammedanerna och den barmhärtiga muslimen

Man kanske kan kalla dem ”hatets ideologier”, antisemitism, islamofobi och antiziganism. Och för att ta ytterligare ett exempel, antikatolicismen, en föreställning som kanske inte är så omtalad men som har gamla anor i det protestantiska Sverige. Kärnan i hatets ideologier är enkel. Den innehåller två ingredienser: en skarp åtskillnad mellan ”vi” och ”de” samt en föreställning om att ”vi” är de goda och ”de” är de onda, ett hot och en fiende.

Som en del av ett projekt har jag gått igenom en skrift från 1800-talets mitt, en bok med anknytning till en luthersk, lågkyrklig, missionsorganisation. Fortsätt läsa

Några reflektioner om debatten som följde efter ”Främlingsfientlighet via SEA”

1.

Per Hammarström, Kristian Steiner och jag själv har skrivit under en debattartikel där vi visar på förekomsten av islamofoba idéer i texter som Mats Tunehag, f.d. ordförande, numera styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen skrivit, och som finns upplagda på alliansens officiella hemsida. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Själv blev jag överrumplad av hur upprörd den efterföljande diskussionen blivit.

Stefan Swärd svarar oss på sin blogg att vi bara kan ha ett enda syfte, nämligen att skada Evangeliska alliansen. Vidare beskriver Swärd och Stefan Gustavsson på olika håll oss och vår artikel såsom ”förrädisk” och ”ohederlig”. Mats Tunehag, som vår artikel fokuserade på, jämställer oss på SEA:s hemsida med ”en viss potentat (som) läser bibeln”. Alltså: fan själv! Fortsätt läsa

”Muslimen” som stereotyp

Några reflektioner om texten ”Finns moderat islam?” publicerad på Mats Tunehags blogg maj 2012. Tunehag är styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen och samma text, med vissa smärre förändringar, har även getts ut som officiellt nyhetsbrev av Svenska Evangeliska Alliansen, då rubricerad ”Kan man vara moderat nazist?”.

I vissa sammanhang tar man sig ofta rätten att tolka och förklara vad islam ”egentligen” är. Bilden som målas är snedvriden och generaliserande. Fortsätt läsa

Bakgrunden till debattartikel i Dagen

Under ett några år i slutet av 00-talet skickade Svenska Evangeliska Alliansen ett antal nyhetsbrev till alla oss som fanns upptagna på organisationens mejllista, texterna med ett uppenbart främlingsfientligt innehåll. Då jag på den tiden var pastor i ett av SEA:s nätverkssamfund, Evangeliska Frikyrkan, vände jag mig till samfundsledningen och frågade hur detta kunde passera. Ett av mina mejl, skickat hösten 2008, avslutades så här:

”De nyhetsbrev vi diskuterade i våras ligger fortfarande ute på SEA:s hemsida, jag tänker särskilt på texterna ”Medan Europa sover” och ”Kan man vara moderat nazist?”. Som pastor i en av SEA:s medlemsorganisationer skäms jag över att förknippas med den fördomsfulla omvärldsbild och människosyn som kommer till uttryck. Jag blir fortfarande lika illa berörd över de halvsanningar och konspirationstankar som torgförs, där muslimer utmålas som medvetna lögnare och ett hot mot samhället. Alltså, tacksam för svar i en viktig fråga.” Fortsätt läsa