Kategori: Antiziganism

Har Sverige varit ett kristet land?

Med anledning av en debatt i tidningen Dagen (här och här) har historia kommit upp på tapeten. Frågan har bland annat gällt om Sverige varit ett kristet land eller inte.  Själv har jag alltid förundrats över alla de kristna (också många frikyrkliga) som stolt framhåller Sveriges kristna arv. På vilket sätt har Sverige varit kristet?

Under den lutherska enhetsstatens tid bedrev Sverige, i Guds namn, storskaliga, ofattbart grymma och förödande krig på kontinenten. Inom landet föraktades och förföljdes religiösa och andra minoriteter. Judar drevs ut ur landet om de inte lät döpa sig. Att konvertera till katolicismen var belagt med dödsstraff. 1624 avrättades två modiga katoliker som vägrade avsäga sig sin tro. 1637 påbjöd myndigheterna att ”zigenare” skulle ut, alternativt dödas utan rannsakan och dom. Påbjudet folkmord, alltså.

Kvinnor har nedvärderats och förtryckts genom århundradena. Detsamma gäller homosexuella; fram till slutet av 1700-talet avrättades människor för sodomi. Sverige har präglats av djupa sociala orättvisor, hierarkier, särlagstiftning, rättsosäkerhet. Kort sagt, orättfärdigheten har funnits djupt inbyggd i landets politiska och rättsliga strukturer.

Men kyrkan då? Svenska kyrkan har fungerat som maktens språkrör och stödtrupp. Den legitimerade krig, konungamakt, dödsstraff och förtryck. De upproriska, kätterska och avvikande har tagits i kyrklig upptuktelse. Prästståndet har motsatt i stort sett varje förändring i demokratisk riktning.

Visst har kyrkan och kyrkans lära satt sin prägel på Sverige. Men kan man därmed säga att Sverige har varit kristet? Nej, i alla fall inte om man med kristen tro menar det Jesus stod för (som jag förstår det): öppenhet, mänsklig värdighet, godhet, rättvisa, inkludering, upp-och-nervända hierarkier, kritik av makten, pacifism, förståelse, nåd.

Per Hammarström

Förintelsens minnesdag och den romska invandringen, då och nu

Idag sitter jag och förbereder mig inför terminen som just har startat. Har lånat och läser tegelstenen Tusen år av invandring av Ingvar Svanberg och Mattias Tydén och framförallt kapitlet som behandlar resande och romers invandring till Sverige. Bland annat står om att romsk invandring förbjöds 1914 och inreseförbudet kom att gälla fram till 1954. Alltså även under andra världskriget, under en tid då romer var en oerhört utsatt grupp.

Boken nämner ett specifikt fall då fyrtio norska romer hade varit i Frankrike och inte tilläts komma tillbaka till Skandinavien efteråt, även svenska mynidgheter neker dem genomresa. Hela den gruppen hamnar sedan i koncentrationsläger och flera dödas i Auschwitz. Även om ett fåtal romer fick komma med rödakorsbussar till Sverige, diskriminerades de även där och man föredrog andra grupper av flyktingar än just romer. Sveriges restriktiva flyktingpolitik fick fatala konsekvenser för många människor. Ett kapitel i historien vi rimligtvis bör skämmas över. Fortsätt läsa