Kategori: Antijudaism

Har Sverige varit ett kristet land?

Med anledning av en debatt i tidningen Dagen (här och här) har historia kommit upp på tapeten. Frågan har bland annat gällt om Sverige varit ett kristet land eller inte.  Själv har jag alltid förundrats över alla de kristna (också många frikyrkliga) som stolt framhåller Sveriges kristna arv. På vilket sätt har Sverige varit kristet?

Under den lutherska enhetsstatens tid bedrev Sverige, i Guds namn, storskaliga, ofattbart grymma och förödande krig på kontinenten. Inom landet föraktades och förföljdes religiösa och andra minoriteter. Judar drevs ut ur landet om de inte lät döpa sig. Att konvertera till katolicismen var belagt med dödsstraff. 1624 avrättades två modiga katoliker som vägrade avsäga sig sin tro. 1637 påbjöd myndigheterna att ”zigenare” skulle ut, alternativt dödas utan rannsakan och dom. Påbjudet folkmord, alltså.

Kvinnor har nedvärderats och förtryckts genom århundradena. Detsamma gäller homosexuella; fram till slutet av 1700-talet avrättades människor för sodomi. Sverige har präglats av djupa sociala orättvisor, hierarkier, särlagstiftning, rättsosäkerhet. Kort sagt, orättfärdigheten har funnits djupt inbyggd i landets politiska och rättsliga strukturer.

Men kyrkan då? Svenska kyrkan har fungerat som maktens språkrör och stödtrupp. Den legitimerade krig, konungamakt, dödsstraff och förtryck. De upproriska, kätterska och avvikande har tagits i kyrklig upptuktelse. Prästståndet har motsatt i stort sett varje förändring i demokratisk riktning.

Visst har kyrkan och kyrkans lära satt sin prägel på Sverige. Men kan man därmed säga att Sverige har varit kristet? Nej, i alla fall inte om man med kristen tro menar det Jesus stod för (som jag förstår det): öppenhet, mänsklig värdighet, godhet, rättvisa, inkludering, upp-och-nervända hierarkier, kritik av makten, pacifism, förståelse, nåd.

Per Hammarström

Hur tänkte dom där?

Idag skriver Jonthan Lehman en krönika på Expo-idag om förintelseförnekaren Åke Sandin, tidigare bland annat ordförande för Svenska freds. Sandins antisemitiska uttalanden har länge varit väl kända och omdebatterade, åtminstone sedan slutet av 1990-talet. Efter kritik från Svenska Freds nuvarande ordförande Anna Ek har nu Sandin bestämt sig för att lämna Svenska Freds, se här.

Så sent som 2010 prisas samma Sandin av Ickevåldsfonden med Sveriges kristna råd som huvudman. Priset delades ut i Storkyrkan av ärkebiskop Anders Wejryd. ”Åkes livsgärning för fred prisas” heter det på SKR:s hemsida. Man undrar hur dom tänkte där. Enda rätta vore att återkalla priset.

Men å andra sidan kan det vara svårt eftersom Ickevåldsfonden lades ner 2010. Vore i vart fall kul att höra hur den styrelse och/eller det råd som beslutade om pristagarna (här) tänkte.

Juden verboten!

På Yad Vashem i Jerusalem finns ett foto från Nazityskland. På fotot syns ett stängsel där det hänger en skylt med texten ”Juden verboten!”. Innanför stängslet syns ett altare med ett krucifix. Judar tilläts alltså inte att gå in till en plats där tanken var att besökaren andaktsfullt skulle betrakta – en jude. I den Nazianstrukna kyrkan gjordes inte kopplingen att Jesus, den man bekände världens frälsare, tillhörde samma folk som betraktades som världens avskum.

Ibland har det som ett slags försvar hävdats att kyrkan visserligen stod för en tveksam antijudaism, ett avståndstagande från judendomen som religion, men man var svurna motståndare till nazisternas antisemitism, det vill säga avståndstagandet från judarna som ras. Fortsätt läsa

Några reflektioner om behovet av bibelvetenskap

Jag har inte i någon högre grad satt mig in i den viktiga och intressanta bibelsynsdebatt som pågått under en längre tid i delar av svensk frikyrklighet. Mitt intryck är att debatten speglar en ambivalens från många kristna ledare och förkunnare inför det historisk-kritiska studiet av bibeltexterna. Vetenskapliga analysmetoder är bra så länge traditionell tolkning av bibeln inte utmanas men om gängse läror ifrågasätts vill man dra i handbromsen. Företrädare för den andra sidan vill öppna sig mer för nya sätt att läsa, tolka och förstå.

Jag ska inte ge mig in diskussionen om Jonabokens historicitet eller om författarfrågan i Jesaja. Mycket har sagts, både kloka och mindre kloka saker. Men utifrån mitt intresse för judisk-kristna relationer vill jag göra några reflektioner – utan att för den skull polemisera mot någon särskild sida i bibelsynsdebatten. Jag tänker på ett ämne där jag menar att modern vetenskaplig bibelforskning har visat sig avgörande för att ersätta ett destruktivt teologiskt paradigm med en korrekt förståelse av bibeltexterna. Fortsätt läsa