Kategori: Muslimfientlighet

Islam som betydelsebärande negation

Marcus Birro, hyllad av kristna i mitt facebook-flöde och utnämnd till årets kristna förebild av Dagen, har i dagarna deltagit en pod tillsammans med bland annat Ingrid Carlqvist. Där uttrycker han sig både antimuslimskt och instämmer i det som Carlqvist säger om islam, bland annat att islam är en barbarisk religion och att den till 98 % är en totalitär ideologi.

Men det som gör mig speciellt beklämd som kristen är att kristendomen framställs som islams motpol. Bland annat säger Carlqvist att kristendom till skillnad från islam är god och civiliserad. Jag tror att det är ett vanligt resonemang i kyrkan, att ställa ”islam” mot ”kristendom”. Många upplever att de behöver en betydelsebärande negation för att definiera sig själv, ”vi” är inte som ”de andra”. De andra är onda alltså är vi goda, de andra är barbariska alltså är vi civiliserade, de andra är regelstyrda medan vår tro kommer från hjärtat. Det här är inte första gången kristna har använt sig av den här typ konstruktioner. I 2000 år har judar haft liknande funktion i den kristna världsbilden. Judarna har framställts som snikna, lögnaktiga och orena medan kyrkan representerade det motsatta. Den bilden av judar har lett till oerhörda förföljelser och utbredd antisemitism i Europa.

Hur kan vi som kristna tillåta att det händer igen men denna gång med muslimer som motpol istället för judar? Vi som kristna borde istället för att utsätta andra för rasism, fördomar och förföljelser stå upp för varje människas värde och döma varje människa för vad den gör inte vilken religion den tillhör. Själv känner jag ett stort släktskap med många muslimer, vi delar erfarenheter om hur det är att vara troende och människa. Vi är medmänniskor helt enkelt. Gud är större än att vi kristna ska behöva definiera oss genom att hata och se ner på andra.

Ylva Hammarström

Birro och motsättningen mellan kristna och muslimer

I mitt facebook-flöde har Marcus Birros krönika om kristna som förföljs delats flitigt de senaste dagarna. Ofta med uppmuntrande hejarop och instämmanden. Jag har inga intentioner att säga emot att kristna förföljs, men sättet Birro gör det på lämnar mig med en obehaglig känsla och jag kan inte låta bli att undra att de av mina vänner och bekanta som delar krönikan har läst mer än rubriken.

Birro inleder med att skriva att det ”lättare att måla naglarna i regnbågsfärger och slåss för de homosexuella i Ryssland” än att kämpa för det förföljda kristna. Även om han skriver att det inte är något fel i att kämpa för homosexuellas rättigheter känns det som en onödig markering och dessutom felaktig. För de som kämpar för homosexuellas rättigheter i Ryssland är det inte lätt. För Emma Green-Tregaro var det nog betydligt svårare att protestera genom att måla naglarna än det var för Birro att skriva och publicera sin krönika.

Birro skriver om de kristnas situation att ”det är inget annat än ett muslimskt korståg mot kristna i Mellanöstern” fortsätter ”jag menar att det inte går att prata eller skriva om detta utan att också lyfta fram det faktum att det ofta är muslimer som fördriver dessa hundratals miljoner kristna.” Här väljer Birro att enbart lyfta fram en del av sanningen. Det är inte bara i ”muslimska” länder som kristna förföljs. I Kina, som inte är ett land med en muslimsk diktatur, förföljs kristna. Liksom i Ryssland som är ett ”kristet” land. Och i länder där kristna förföljs, förföljs även andra grupper. I till exempel Syrien förföljs även kurder.

Problemet med Birros krönika är mitt tycke den uppdelning han gör mellan kristna och muslimer. Konflikterna handlar mer om politik än religion men ändå vill Birro få det till ett religionskrig. Det är fel och onödigt. Genom sin krönika skriver Birro in sig i en antimuslimsk ideologi som vill framställa islam som en förtryckande religion. Muslimska minoriteter förföljs också i till exempel Burma. Det gör det tydligt att det inte handlar om kristna mot muslimer, det handlar snarare om förtryck av minoriteter och oliktänkande.

När han dessutom påstår att ingen i Sverige vågar skriva om förföljelsen av kristna på grund av att det inte är ”politiskt korrekt” är det en uppenbar osanning. Det har skrivits om förföljelsen av kristna i några av våra största dagstidningar.

Det gör mig upprörd att Birro istället för att ta denna viktiga fråga på allvar och solidarisera och hjälpa de kristna som blir förföljda i världen väljer att vända det emot en annan grupp och svartmåla dem. Människor med olika religiös bakgrund blir förföljda och det är något vi måste kämpa mot. Jag vill kämpa för kristnas rättighet att utöva sin religion. Men jag vill också kämpa för muslimers rättigheter, för som Birro säger, det som händer dem händer också mig..

Ylva Hammarström

Se även artikel i Dagen här.

Trött på snacket om “religionskritik”

”It’s a religion of bondage.  It’s a religion of lies and deception. It’s a religion that promotes violence.” Så beskriver den amerikanske pastorn Terry Jones ”the true nature of Islam” (se det klipp jag la ut i mitt förra blogginlägg). På hans T-shirt kan man läsa: ”Everything I ever needed to know about Islam I learned on 9/11.” Hård kritik av islam alltså, men är den korrekt, legitim, nödvändig? Är det kanske kyrkans ansvar att liksom Terry Jones avslöja och varna för islam?

En hel del kristna förkunnare och debattörer i Sverige skulle nog tycka det, de som gärna målar upp negativa bilder av islam och muslimer ungefär som Jones: islam är slaveri, lögn, bedrägeri, våld. Retoriken kan synas hård, men är absolut inte muslimfientlig, säger man, utan bara uttryck för ”religionskritik”. Det handlar om ett slags neutral, legitim granskning av en annorlunda och farlig religion.

Så kan man ju se det. Men det är flera saker som inte stämmer. Fortsätt läsa

Antimuslimism vs. All You Need is Love

Se detta videoklipp där den amerikanske pastorn Terry Jones – han som för några år sedan planerade att offentligt bränna Koranen – förklarar ”islams sanna natur”. Händelsen utspelar sig på Times Square i New York. Det intressanta i sammanhanget är inte Jones hatiska budskap utan att en frimodig kille börjar sjunga ”All You Need is Love” varpå fler och fler stämmer in. Känns hoppfullt.

Vilken av de två sidorna som möts där på Times Square speglar Jesus? Hatets budskap eller sången om kärlek? Vad mig anbelangar är svaret givet: ”Love is all you need!”

Per Hammarström

Skrönan om julgranen i Bryssel och islamiseringen

Muslimfientliga grupper säger som det är. De vågar säga det som PK-medier och mainstreampolitiker inte säger, att det pågår en smygislamisering av Europa. Att muslimerna kräver att kristna symboler ska rensas bort från det offentliga rummet samtidigt som fega europeiska politiker ger efter för att inte väcka anstöt. Som nu, när politikerna i Bryssel har beslutat att förbjuda den publika julgranen med hänvisning till att den kränker muslimer.  Denna smått sensationella julgranshistoria berättas just nu på en mängd bloggar och hemsidor. Den har tragiskt nog även letat sig in i en blogg med kristna förtecken (här).

Problemet för de ”sanningssägande” skribenterna är att affären är en skröna. Fortsätt läsa