Kategori: Antisemitism

Islam som betydelsebärande negation

Marcus Birro, hyllad av kristna i mitt facebook-flöde och utnämnd till årets kristna förebild av Dagen, har i dagarna deltagit en pod tillsammans med bland annat Ingrid Carlqvist. Där uttrycker han sig både antimuslimskt och instämmer i det som Carlqvist säger om islam, bland annat att islam är en barbarisk religion och att den till 98 % är en totalitär ideologi.

Men det som gör mig speciellt beklämd som kristen är att kristendomen framställs som islams motpol. Bland annat säger Carlqvist att kristendom till skillnad från islam är god och civiliserad. Jag tror att det är ett vanligt resonemang i kyrkan, att ställa ”islam” mot ”kristendom”. Många upplever att de behöver en betydelsebärande negation för att definiera sig själv, ”vi” är inte som ”de andra”. De andra är onda alltså är vi goda, de andra är barbariska alltså är vi civiliserade, de andra är regelstyrda medan vår tro kommer från hjärtat. Det här är inte första gången kristna har använt sig av den här typ konstruktioner. I 2000 år har judar haft liknande funktion i den kristna världsbilden. Judarna har framställts som snikna, lögnaktiga och orena medan kyrkan representerade det motsatta. Den bilden av judar har lett till oerhörda förföljelser och utbredd antisemitism i Europa.

Hur kan vi som kristna tillåta att det händer igen men denna gång med muslimer som motpol istället för judar? Vi som kristna borde istället för att utsätta andra för rasism, fördomar och förföljelser stå upp för varje människas värde och döma varje människa för vad den gör inte vilken religion den tillhör. Själv känner jag ett stort släktskap med många muslimer, vi delar erfarenheter om hur det är att vara troende och människa. Vi är medmänniskor helt enkelt. Gud är större än att vi kristna ska behöva definiera oss genom att hata och se ner på andra.

Ylva Hammarström

Hur tänkte dom där?

Idag skriver Jonthan Lehman en krönika på Expo-idag om förintelseförnekaren Åke Sandin, tidigare bland annat ordförande för Svenska freds. Sandins antisemitiska uttalanden har länge varit väl kända och omdebatterade, åtminstone sedan slutet av 1990-talet. Efter kritik från Svenska Freds nuvarande ordförande Anna Ek har nu Sandin bestämt sig för att lämna Svenska Freds, se här.

Så sent som 2010 prisas samma Sandin av Ickevåldsfonden med Sveriges kristna råd som huvudman. Priset delades ut i Storkyrkan av ärkebiskop Anders Wejryd. ”Åkes livsgärning för fred prisas” heter det på SKR:s hemsida. Man undrar hur dom tänkte där. Enda rätta vore att återkalla priset.

Men å andra sidan kan det vara svårt eftersom Ickevåldsfonden lades ner 2010. Vore i vart fall kul att höra hur den styrelse och/eller det råd som beslutade om pristagarna (här) tänkte.

Rasism med ekon från kolonialismen

Idag publicerar tidningen Dagen min insändare Det finns en vardagsrasism. Den är ett svar på Alf Ronnbys inlägg  publicerad i Dagen 2013-02-12. Ronnby, docent i socialt arbete och debattör som bland annat varnat för faran med det multikulturella samhället (här en länk till hans bok Smygande islamismen), menar att det är fel av de politiskt korrekta att ifrågasätta rasistiska stereotyper, som bilderna av svarta i seriealbumet Tintin i Kongo, Black-face figuren i Lilla hjärtat och den numera berömda bortklippta dockan i Kalle Ankas jul.  Han påstår att de politiskt korrekta både saknar humor och historiskt perspektiv. De ”ägnar sig, liksom i forna Sovjetunionen, åt historierevisionism” och är därmed ”auktoritära och förtryckande”.

I min replik bemöter jag en del av dessa, enligt min mening, fullkomligt bisarra påståenden. Fortsätt läsa

Juden verboten!

På Yad Vashem i Jerusalem finns ett foto från Nazityskland. På fotot syns ett stängsel där det hänger en skylt med texten ”Juden verboten!”. Innanför stängslet syns ett altare med ett krucifix. Judar tilläts alltså inte att gå in till en plats där tanken var att besökaren andaktsfullt skulle betrakta – en jude. I den Nazianstrukna kyrkan gjordes inte kopplingen att Jesus, den man bekände världens frälsare, tillhörde samma folk som betraktades som världens avskum.

Ibland har det som ett slags försvar hävdats att kyrkan visserligen stod för en tveksam antijudaism, ett avståndstagande från judendomen som religion, men man var svurna motståndare till nazisternas antisemitism, det vill säga avståndstagandet från judarna som ras. Fortsätt läsa

Några reflektioner om behovet av bibelvetenskap

Jag har inte i någon högre grad satt mig in i den viktiga och intressanta bibelsynsdebatt som pågått under en längre tid i delar av svensk frikyrklighet. Mitt intryck är att debatten speglar en ambivalens från många kristna ledare och förkunnare inför det historisk-kritiska studiet av bibeltexterna. Vetenskapliga analysmetoder är bra så länge traditionell tolkning av bibeln inte utmanas men om gängse läror ifrågasätts vill man dra i handbromsen. Företrädare för den andra sidan vill öppna sig mer för nya sätt att läsa, tolka och förstå.

Jag ska inte ge mig in diskussionen om Jonabokens historicitet eller om författarfrågan i Jesaja. Mycket har sagts, både kloka och mindre kloka saker. Men utifrån mitt intresse för judisk-kristna relationer vill jag göra några reflektioner – utan att för den skull polemisera mot någon särskild sida i bibelsynsdebatten. Jag tänker på ett ämne där jag menar att modern vetenskaplig bibelforskning har visat sig avgörande för att ersätta ett destruktivt teologiskt paradigm med en korrekt förståelse av bibeltexterna. Fortsätt läsa

Juden som antimuslimskt verktyg

Flera opinionsundersökningar som kommit på senare tid visar på ett oroande starkt stöd för Sverigedemokraterna. Kan en del av uppgången förklaras med en tillströmning av kristna väljare? SD har gjort en del försök att fånga kristna röster men, tycks det, hittills utan större framgång. Samtidigt kanske delar av SD-retoriken skulle kunna locka konservativa kristna som drömmer om ett monokulturellt Sverige, ett ”kristet” land som det var förr, utan böneutrop och buddisttempel. Särskilt tror jag det muslimfientliga budskapet slår an en ton, inte minst när det, som hos SD, kombineras med en Israel- och judevänlig retorik.

Att kyrkfolket hävdar judarnas rätt och tar avstånd från antisemitismen är förstås rätt och riktigt – kyrkan har som bekant en hel del på sitt samvete på detta område – men inte när det sker genom att muslimer pekas ut som fiender och hot. Fortsätt läsa

Om hatets ideologier, påvedömet, muhammedanerna och den barmhärtiga muslimen

Man kanske kan kalla dem ”hatets ideologier”, antisemitism, islamofobi och antiziganism. Och för att ta ytterligare ett exempel, antikatolicismen, en föreställning som kanske inte är så omtalad men som har gamla anor i det protestantiska Sverige. Kärnan i hatets ideologier är enkel. Den innehåller två ingredienser: en skarp åtskillnad mellan ”vi” och ”de” samt en föreställning om att ”vi” är de goda och ”de” är de onda, ett hot och en fiende.

Som en del av ett projekt har jag gått igenom en skrift från 1800-talets mitt, en bok med anknytning till en luthersk, lågkyrklig, missionsorganisation. Fortsätt läsa